söndag 14 oktober 2007

Prioriteringar

"Vad är fritid?"

Ja, den frågan har jag också ställt mig väldigt många gånger. I mitt liv ser jag sällan någon sådan. Samtidigt undrar jag vad alla människor som har en fritid faktiskt pysslar med. Blir de inte hemskt uttråkade?

Min bestämda åsikt och teori är att ju mer man gör desto mer hinner man med, det handlar om att lära sig att prioritera och att effektivisera sin tid. Kan jag lägga upp mina 24 timmar på ett strukturerat sätt så kan jag också hinna med mer under dem. En del vänner tycker att jag är tidsfascist, att jag inte vet hur man slappnar av, och må så vara. Men skulle jag ta det lugnare så skulle jag dels bli uttråkad, och dels finns det så himla mycket jag vill hinna med att göra och så mycket jag skulle kunna göra, och är det inte att slösa bort sin tid om man inte faktiskt gör det man vill?

Bereda val

Att vara vald till valberedning, innebär kort förklarat att vara den kommitté som skall bereda de val som skall förrättas vid ett årsmöte eller en kongress. I vissa organisationer har valberedningen även andra uppdrag under resten av året, till exempel om arbetsgrupper eller kommittéer under styrelsen skall utses, det varierar beroende av organisation.

En valberednings arbete börjar egentligen direkt efter årsmötet, och skall ske fortlöpande under året. Valberedningen skall ha en god insyn i hur organisationen fungerar, skall ha bra kontakt med medlemmarna eller medlemsorganisationerna och kunna uppmärksamma att bra personer är på väg in i eller upp i organisationen, men också se vilka personer som gör ett bra eller mindre bra jobb.

Utifrån det valberedningen kommer fram till, skall valberedningen sedan lägga ett förslag till styrelse, som sedan årsmötet väljer att helt, delvis eller inte alls anta. I vissa organisationer förekommer spränglistor som motförslag till valberedningens förslag, i andra organisationer är det kutym att valberedningens förslags tas rakt av.

I mitt fall har jag uppdraget som sammankallande i valberedningen för LSU - Sveriges ungdomsorganisationer. LSU är en paraply för ca 90 av Sveriges ungdomsorganisationer, alltifrån partipolitiska ungdomsförbund (som SSU, MUF och Grön Ungdom) och politiska ungdomsförbund (men partipolitiskt obundna, som RFSL Ungdom, Sveriges Unga Muslimer, Röda Korsets Ungdomsförbund) till opolitiska ungdomsförbund som framför allt jobbar med att skapa en bra fritid för unga människor (t.ex. Unglottorna eller Schackförbundet). I LSU:s 90 medlemsorganisationer organiseras ungefär 700 000 ungdomar - en svindlande siffra när man tänker att jag skall skapa en bra och representativ styrelse utifrån det materialet.

Vårt arbete under året har gått till så här: I november har LSU repskap, dvs representantskapet som är LSU:s årsmöte. Då träffas representanter från medlemsorganisationerna och tar ställning till styrelsens arbete under året, organisationens riktning, politiska plattform, diskuterar gemensamma frågeställningar, samt väljer ny styrelse och kanske framför allt skapar kontakter organisationerna emellan. Vid detta möte valdes jag tillsammans med fyra andra unga engagerade till valberedning för organisationen.

Vårt första uppdrag bestod i att ta fram en arbetsordning för valberedningen. Vi utgick från den arbetsordning som fanns i min organisation, RFSL Ungdom, samt den som SACO Studentråd hade, eftersom en av de andra valberedarna kommer därifrån. Utifrån detta satte vi ihop en arbetsordning anpassat efter LSU och dess behov.

Under resten av året gäller det att vara nära verksamheten, träffa medlemmarna, lyssna på deras behov och önskemål, och utifrån det skapa sig en bild av vad LSU behöver, åt vilket håll organisationen skall och bör utvecklas, vad medlemsorganisationerna har behov av och vad LSU utifrån det kan stötta. Jag har deltagit på olika arrangemang där LSU och dess medlemsorganisationer närvarat, som Urix, utskottsmöten, styrelsemöten, kongresser, nätverksmöten och andra arrangemang, och där träffat och observerat olika unga aktiva som kan vara potentiella styrelseledamöter eller föreningsfunktionärer under nästa år.

I juni-juli skickades sedan ut enkäter till medlemsorganisationerna, där de fick ge synpunkter och önskemål om styrelsens arbete och hur valberedningen skulle tänka. Vi började också kontakta den sittande styrelsen för att få deras tankar och idéer, samt de första flaggningarna om eventuella kommande avgångar eller önskemål om avancemang.

I augusti skickades mail ut till medlemsorganisationerna om att det var dags att nominera sina kandidater till styrelsen. I LSU fungerar det så att alla kandidater till styrelsen måste vara nominerade av en medlemsorganisation, valberedningen kan alltså inte själv föreslå namn. Nomineringsstopp var 21 september, och några veckor innan skickades påminnelsemail ut. De sista dagarna innan stoppet droppade en mängd nomineringar in, och då börjar det stora arbetet! Redan innan dess höll jag intervjuer med den sittande styrelsen, då de gav sina tankar om hur arbetet gått till under året, vad som varit bra och dåligt, vilka som gjort ett bra arbete, samt namnförslag som kan vara aktuella till styrelsen. Efter nomineringsstoppet bokade jag in tider för möten med alla nominerade - jag tycker att personliga möten är att föredra när man skall göra intervjuer, och därför har jag valt att lägga tid på att träffa så många kandidater som möjligt personligen. I princip alla nya kandidater träffade jag inom loppet av en vecka, och fick en ganska god bild av det material vi hade att välja bland.

Efter det börjar arbetet med att sätta ihop en väl sammansatt styrelse. Det skall gärna vara representativt utifrån vilken typ av medlemsorganisationer LSU har, det skall vara någorlunda jämnt i könsfördelning, personer med olika kulturella erfarenheter, folk med olika ideologisk bakgrund, förutom att det också skall vara personer som kompletterar varandra personlighetsmässigt och erfarenhetsmässigt. Det är inget lätt arbete, dels finns många olika viljor, och dels är det svårt att välja bort duktiga ungdomar som man vet skulle göra ett bra arbete.

När förslaget väl är satt, efter kompletterande intervjuer, samtal till referenser, efter att jag hört mig för hos massor av olika personer, så skall kandidaterna underrättas. Dels skall de som finns på förslaget få veta det, men det är också viktigt att ge de som inte kommer med på det feedback. Om man inte får veta varför man valdes bort så kan man inte heller förbättra sig till nästa år, eller så känner man sin otroligt missbedömd och frustrerad över att man inte får chansen. Alla kandidater som inte kommer på valberedningens förslag har också rätt att kandidera emot, och detta meddelar de flesta samtidigt som de underrättas om att de inte finns på förslaget.

Strax efter att kandidaterna underrättats skall förslaget i sin helhet, med presentationer av valberedningens förslag samt övriga kandidater, in till kansliet för att läggas in i kongresshandlingarna. Efter det trycks förslaget, och förslaget går ut till medlemsorganisationerna. Valberedningens arbete slutar dock inte i och med att förslaget släpps, utan där tar förankringsarbetet ut. Valberedningen skall nu se till att medlemmarna faktiskt förstår varför förslaget är lagt som det är gjort, organisationerna skall ta ställning till om de tycker att det är ett bra förslag och därmed också om de kommer rösta som valberedningen föreslagit. Efter detta skall valberedningen också förbereda hur de skall presentera sina kandidater för årsmötet, eftersom det då kommer att ges utrymme för pläderingar för de föreslagna kandidaterna men också för motkandidaterna. Först därefter väljs den nya styrelsen.

Efter det väljs en ny valberedning, och där är den gamla valberedningens arbete över. Pust!

Förutom förslag till styrelse skall valberedningen också ge förslag till nya revisorer (ekonomiska revisorer och verksamhetsrevisorer), årsmötesfunktionärer (mötesordförande och -sekreterare) samt övriga föreningsfunktionärer. Vilka funktioner detta är beror på organisation. Dessa funktioner är i många fall lika viktiga som styrelsen! Bra revisorer är jätteviktigt för att organisationen under året skall ha en bra kontroll och det är viktigt att ta valet av dessa funktioner på allvar.

Rent egoistiskt sett så har faktiskt valberedningsarbetet för LSU varit otroligt givande. Det är slitigt att valbereda 90 medlemsorganisationer med 700 000 medlemmar, men det ger mig också möjligheten att få insyn i en del av Sveriges ungdomsorganisationer och nära kontakt med deras aktiva, och jag har fått massor av insikter om hur de arbetar. Samtliga kandidater har varit extremt kompetenta, vi har så sjukt mycket duktiga unga människor i landet som har otroligt mycket att komma med.

Samtidigt ska man inse hur tungt arbetet kan vara, särskilt om inte hela valberedningen tar sitt ansvar. Det är som sagt väldigt många medlemmar som påverkas av beslutet, och det måste vara väl genomarbetat. Att träffa alla kandidater tar massor av tid, och är man ambitiös och vill göra det ordentligt så blir det ganska slitigt. Årsmötet måste se till att de som väljs till valberedning faktiskt inser vad arbetet innebär.

Mitt arbete är inte riktigt klart ännu och det har varit många gånger jag varit beredd att ge upp, och ärligt talat kommer jag aldrig mer i mitt liv acceptera en nominering till ett valberedningsuppdrag, inte i en organisation i den här kalibern i alla fall. Men samtidigt har jag lärt mig jättemycket och jag hoppas att vårt förslag kommer tas emot på ett positivt sätt, oavsett eventuella överraskningar!

Lack och läder

Lash är en fetischklubb för tjejer. Fetisch i det här avseendet menar lack, läder, kängor, bondage, dominans, sadism (BDSM helt enkelt) och andra saker som folk kan tänkas tända på. Jag har varit på Lash en gång, jag håller vanligtvis inte till i den miljön men det kan alltid vara roligt att utmana sina egna föreställningar och vanor.

Lash håller till på SLM, Stockholm Leather Men. Det är en lokal på Wollmar Yxkullsgatan bakom en extremt anonym svart dörr där man plingar på dörren för att bli insläppt och sedan måste slussas in i ännu en omgång - ett galler stoppar en i nästa nivå. Lokalen är en källare, och den är i alla avseenden anpassad för sitt syfte... SLM har verksamhet året runt, flera (alla?) dagar i veckan.

Det första man möter på vägen in är toaletten. Den är uppdelad i två bås med skyltarna "rakad" och "orakad". I båsväggen finns lämpligt nog ett hål, vad man kan använda det till får lämnas åt fantasin eftersom den här bloggen skall förbli rumsren.

Nere i lokalen finns en bar och ett dansgolv precis som på de flesta nattklubbar. Det som skiljer SLM:s lokal från de flesta andra, är såna saker som blackrooms, ett stort träkors med remmar att spänna fast hågade personer i, en gallerbur komplett med hjälm och remmar, en tv som visar filmer, andra sorters bås, en latexbeklädd "säng", en bock (ni vet en sån som man hade i skolgympan) och annat intressant som kan användas för diverse aktiviteter.

Både SLM och Lash har dresscode, och de allra flesta kommer i svarta kläder, lack, nitar och kängor. En del kommer i korsett, nätbrallor, läderremmar - eller helt enkelt inte särskilt mycket kläder alls. En del av den här kulturen är ju också exhibitionism och voyeurism, dvs att visa upp sig och att titta på. Andra bär koppel, handklovar, piskor, latexmasker, bröstklämmor eller annat spännande. Själv har jag inte vågat gå dit innan, delvis på grund av just dresscoden eftersom jag varken äger någon korsett eller läderkängor, men enligt hemsidan så är skjorta och jeans okej, bara man skippar sina gympaskor. Jag hade därför en vanlig grön skjorta (okej, lite åt det militärgröna hållet, det var det bästa jag kunde uppbringa), tighta jeans och ett par svarta små skor. Jag körde med andra ord femme-stilen, och ingen skällde på mig eller kastade ut mig så jag antar att jag var välkommen som jag var. Dock kände jag mig väldigt ordinär och tråkig!

Väl där inne så ägnar sig de allra flesta åt det som man ägnar sig åt när man går på klubbar, det vill säga drack öl, pratade och dansade. En del andra roade sig dock med att hälla stearin på varandra, att dominera och domineras, titta på porrfilm, andra aktiviteter i mörkrum, binda fast varandra på korset, eller annat som kan lämnas åt fantasin. Andra tittade på. Fram emot midnatt hölls en show på dansgolvet, i det här fallet hade kvällen bondagetema och showen gick också i detta tema där en tjej band en annan och rev sönder kläder, klämde och bet och gjorde diverse annat.

Personligen tycker jag att det är jätteviktigt att BDSM-scenen finns för personer som vill delta i den, det handlar om samtyckande vuxna som gör saker frivilligt i ett slutet sällskap, och det är jättetråkigt att det i vissa sammanhang finns människor som bedriver häxjakt på personer eller grupper som skiljer sig från det de själva anser vara normen. Om folk lät bli att lägga sig i andras liv så skulle allting bli väldigt mycket enklare för samtliga parter.

Jag hade i alla fall en väldigt intressant och trevlig kväll på Lash, och nästa gång är inte tröskeln för att ta mig dit igen alls lika hög.