söndag 14 oktober 2007

Prioriteringar

"Vad är fritid?"

Ja, den frågan har jag också ställt mig väldigt många gånger. I mitt liv ser jag sällan någon sådan. Samtidigt undrar jag vad alla människor som har en fritid faktiskt pysslar med. Blir de inte hemskt uttråkade?

Min bestämda åsikt och teori är att ju mer man gör desto mer hinner man med, det handlar om att lära sig att prioritera och att effektivisera sin tid. Kan jag lägga upp mina 24 timmar på ett strukturerat sätt så kan jag också hinna med mer under dem. En del vänner tycker att jag är tidsfascist, att jag inte vet hur man slappnar av, och må så vara. Men skulle jag ta det lugnare så skulle jag dels bli uttråkad, och dels finns det så himla mycket jag vill hinna med att göra och så mycket jag skulle kunna göra, och är det inte att slösa bort sin tid om man inte faktiskt gör det man vill?

Bereda val

Att vara vald till valberedning, innebär kort förklarat att vara den kommitté som skall bereda de val som skall förrättas vid ett årsmöte eller en kongress. I vissa organisationer har valberedningen även andra uppdrag under resten av året, till exempel om arbetsgrupper eller kommittéer under styrelsen skall utses, det varierar beroende av organisation.

En valberednings arbete börjar egentligen direkt efter årsmötet, och skall ske fortlöpande under året. Valberedningen skall ha en god insyn i hur organisationen fungerar, skall ha bra kontakt med medlemmarna eller medlemsorganisationerna och kunna uppmärksamma att bra personer är på väg in i eller upp i organisationen, men också se vilka personer som gör ett bra eller mindre bra jobb.

Utifrån det valberedningen kommer fram till, skall valberedningen sedan lägga ett förslag till styrelse, som sedan årsmötet väljer att helt, delvis eller inte alls anta. I vissa organisationer förekommer spränglistor som motförslag till valberedningens förslag, i andra organisationer är det kutym att valberedningens förslags tas rakt av.

I mitt fall har jag uppdraget som sammankallande i valberedningen för LSU - Sveriges ungdomsorganisationer. LSU är en paraply för ca 90 av Sveriges ungdomsorganisationer, alltifrån partipolitiska ungdomsförbund (som SSU, MUF och Grön Ungdom) och politiska ungdomsförbund (men partipolitiskt obundna, som RFSL Ungdom, Sveriges Unga Muslimer, Röda Korsets Ungdomsförbund) till opolitiska ungdomsförbund som framför allt jobbar med att skapa en bra fritid för unga människor (t.ex. Unglottorna eller Schackförbundet). I LSU:s 90 medlemsorganisationer organiseras ungefär 700 000 ungdomar - en svindlande siffra när man tänker att jag skall skapa en bra och representativ styrelse utifrån det materialet.

Vårt arbete under året har gått till så här: I november har LSU repskap, dvs representantskapet som är LSU:s årsmöte. Då träffas representanter från medlemsorganisationerna och tar ställning till styrelsens arbete under året, organisationens riktning, politiska plattform, diskuterar gemensamma frågeställningar, samt väljer ny styrelse och kanske framför allt skapar kontakter organisationerna emellan. Vid detta möte valdes jag tillsammans med fyra andra unga engagerade till valberedning för organisationen.

Vårt första uppdrag bestod i att ta fram en arbetsordning för valberedningen. Vi utgick från den arbetsordning som fanns i min organisation, RFSL Ungdom, samt den som SACO Studentråd hade, eftersom en av de andra valberedarna kommer därifrån. Utifrån detta satte vi ihop en arbetsordning anpassat efter LSU och dess behov.

Under resten av året gäller det att vara nära verksamheten, träffa medlemmarna, lyssna på deras behov och önskemål, och utifrån det skapa sig en bild av vad LSU behöver, åt vilket håll organisationen skall och bör utvecklas, vad medlemsorganisationerna har behov av och vad LSU utifrån det kan stötta. Jag har deltagit på olika arrangemang där LSU och dess medlemsorganisationer närvarat, som Urix, utskottsmöten, styrelsemöten, kongresser, nätverksmöten och andra arrangemang, och där träffat och observerat olika unga aktiva som kan vara potentiella styrelseledamöter eller föreningsfunktionärer under nästa år.

I juni-juli skickades sedan ut enkäter till medlemsorganisationerna, där de fick ge synpunkter och önskemål om styrelsens arbete och hur valberedningen skulle tänka. Vi började också kontakta den sittande styrelsen för att få deras tankar och idéer, samt de första flaggningarna om eventuella kommande avgångar eller önskemål om avancemang.

I augusti skickades mail ut till medlemsorganisationerna om att det var dags att nominera sina kandidater till styrelsen. I LSU fungerar det så att alla kandidater till styrelsen måste vara nominerade av en medlemsorganisation, valberedningen kan alltså inte själv föreslå namn. Nomineringsstopp var 21 september, och några veckor innan skickades påminnelsemail ut. De sista dagarna innan stoppet droppade en mängd nomineringar in, och då börjar det stora arbetet! Redan innan dess höll jag intervjuer med den sittande styrelsen, då de gav sina tankar om hur arbetet gått till under året, vad som varit bra och dåligt, vilka som gjort ett bra arbete, samt namnförslag som kan vara aktuella till styrelsen. Efter nomineringsstoppet bokade jag in tider för möten med alla nominerade - jag tycker att personliga möten är att föredra när man skall göra intervjuer, och därför har jag valt att lägga tid på att träffa så många kandidater som möjligt personligen. I princip alla nya kandidater träffade jag inom loppet av en vecka, och fick en ganska god bild av det material vi hade att välja bland.

Efter det börjar arbetet med att sätta ihop en väl sammansatt styrelse. Det skall gärna vara representativt utifrån vilken typ av medlemsorganisationer LSU har, det skall vara någorlunda jämnt i könsfördelning, personer med olika kulturella erfarenheter, folk med olika ideologisk bakgrund, förutom att det också skall vara personer som kompletterar varandra personlighetsmässigt och erfarenhetsmässigt. Det är inget lätt arbete, dels finns många olika viljor, och dels är det svårt att välja bort duktiga ungdomar som man vet skulle göra ett bra arbete.

När förslaget väl är satt, efter kompletterande intervjuer, samtal till referenser, efter att jag hört mig för hos massor av olika personer, så skall kandidaterna underrättas. Dels skall de som finns på förslaget få veta det, men det är också viktigt att ge de som inte kommer med på det feedback. Om man inte får veta varför man valdes bort så kan man inte heller förbättra sig till nästa år, eller så känner man sin otroligt missbedömd och frustrerad över att man inte får chansen. Alla kandidater som inte kommer på valberedningens förslag har också rätt att kandidera emot, och detta meddelar de flesta samtidigt som de underrättas om att de inte finns på förslaget.

Strax efter att kandidaterna underrättats skall förslaget i sin helhet, med presentationer av valberedningens förslag samt övriga kandidater, in till kansliet för att läggas in i kongresshandlingarna. Efter det trycks förslaget, och förslaget går ut till medlemsorganisationerna. Valberedningens arbete slutar dock inte i och med att förslaget släpps, utan där tar förankringsarbetet ut. Valberedningen skall nu se till att medlemmarna faktiskt förstår varför förslaget är lagt som det är gjort, organisationerna skall ta ställning till om de tycker att det är ett bra förslag och därmed också om de kommer rösta som valberedningen föreslagit. Efter detta skall valberedningen också förbereda hur de skall presentera sina kandidater för årsmötet, eftersom det då kommer att ges utrymme för pläderingar för de föreslagna kandidaterna men också för motkandidaterna. Först därefter väljs den nya styrelsen.

Efter det väljs en ny valberedning, och där är den gamla valberedningens arbete över. Pust!

Förutom förslag till styrelse skall valberedningen också ge förslag till nya revisorer (ekonomiska revisorer och verksamhetsrevisorer), årsmötesfunktionärer (mötesordförande och -sekreterare) samt övriga föreningsfunktionärer. Vilka funktioner detta är beror på organisation. Dessa funktioner är i många fall lika viktiga som styrelsen! Bra revisorer är jätteviktigt för att organisationen under året skall ha en bra kontroll och det är viktigt att ta valet av dessa funktioner på allvar.

Rent egoistiskt sett så har faktiskt valberedningsarbetet för LSU varit otroligt givande. Det är slitigt att valbereda 90 medlemsorganisationer med 700 000 medlemmar, men det ger mig också möjligheten att få insyn i en del av Sveriges ungdomsorganisationer och nära kontakt med deras aktiva, och jag har fått massor av insikter om hur de arbetar. Samtliga kandidater har varit extremt kompetenta, vi har så sjukt mycket duktiga unga människor i landet som har otroligt mycket att komma med.

Samtidigt ska man inse hur tungt arbetet kan vara, särskilt om inte hela valberedningen tar sitt ansvar. Det är som sagt väldigt många medlemmar som påverkas av beslutet, och det måste vara väl genomarbetat. Att träffa alla kandidater tar massor av tid, och är man ambitiös och vill göra det ordentligt så blir det ganska slitigt. Årsmötet måste se till att de som väljs till valberedning faktiskt inser vad arbetet innebär.

Mitt arbete är inte riktigt klart ännu och det har varit många gånger jag varit beredd att ge upp, och ärligt talat kommer jag aldrig mer i mitt liv acceptera en nominering till ett valberedningsuppdrag, inte i en organisation i den här kalibern i alla fall. Men samtidigt har jag lärt mig jättemycket och jag hoppas att vårt förslag kommer tas emot på ett positivt sätt, oavsett eventuella överraskningar!

Lack och läder

Lash är en fetischklubb för tjejer. Fetisch i det här avseendet menar lack, läder, kängor, bondage, dominans, sadism (BDSM helt enkelt) och andra saker som folk kan tänkas tända på. Jag har varit på Lash en gång, jag håller vanligtvis inte till i den miljön men det kan alltid vara roligt att utmana sina egna föreställningar och vanor.

Lash håller till på SLM, Stockholm Leather Men. Det är en lokal på Wollmar Yxkullsgatan bakom en extremt anonym svart dörr där man plingar på dörren för att bli insläppt och sedan måste slussas in i ännu en omgång - ett galler stoppar en i nästa nivå. Lokalen är en källare, och den är i alla avseenden anpassad för sitt syfte... SLM har verksamhet året runt, flera (alla?) dagar i veckan.

Det första man möter på vägen in är toaletten. Den är uppdelad i två bås med skyltarna "rakad" och "orakad". I båsväggen finns lämpligt nog ett hål, vad man kan använda det till får lämnas åt fantasin eftersom den här bloggen skall förbli rumsren.

Nere i lokalen finns en bar och ett dansgolv precis som på de flesta nattklubbar. Det som skiljer SLM:s lokal från de flesta andra, är såna saker som blackrooms, ett stort träkors med remmar att spänna fast hågade personer i, en gallerbur komplett med hjälm och remmar, en tv som visar filmer, andra sorters bås, en latexbeklädd "säng", en bock (ni vet en sån som man hade i skolgympan) och annat intressant som kan användas för diverse aktiviteter.

Både SLM och Lash har dresscode, och de allra flesta kommer i svarta kläder, lack, nitar och kängor. En del kommer i korsett, nätbrallor, läderremmar - eller helt enkelt inte särskilt mycket kläder alls. En del av den här kulturen är ju också exhibitionism och voyeurism, dvs att visa upp sig och att titta på. Andra bär koppel, handklovar, piskor, latexmasker, bröstklämmor eller annat spännande. Själv har jag inte vågat gå dit innan, delvis på grund av just dresscoden eftersom jag varken äger någon korsett eller läderkängor, men enligt hemsidan så är skjorta och jeans okej, bara man skippar sina gympaskor. Jag hade därför en vanlig grön skjorta (okej, lite åt det militärgröna hållet, det var det bästa jag kunde uppbringa), tighta jeans och ett par svarta små skor. Jag körde med andra ord femme-stilen, och ingen skällde på mig eller kastade ut mig så jag antar att jag var välkommen som jag var. Dock kände jag mig väldigt ordinär och tråkig!

Väl där inne så ägnar sig de allra flesta åt det som man ägnar sig åt när man går på klubbar, det vill säga drack öl, pratade och dansade. En del andra roade sig dock med att hälla stearin på varandra, att dominera och domineras, titta på porrfilm, andra aktiviteter i mörkrum, binda fast varandra på korset, eller annat som kan lämnas åt fantasin. Andra tittade på. Fram emot midnatt hölls en show på dansgolvet, i det här fallet hade kvällen bondagetema och showen gick också i detta tema där en tjej band en annan och rev sönder kläder, klämde och bet och gjorde diverse annat.

Personligen tycker jag att det är jätteviktigt att BDSM-scenen finns för personer som vill delta i den, det handlar om samtyckande vuxna som gör saker frivilligt i ett slutet sällskap, och det är jättetråkigt att det i vissa sammanhang finns människor som bedriver häxjakt på personer eller grupper som skiljer sig från det de själva anser vara normen. Om folk lät bli att lägga sig i andras liv så skulle allting bli väldigt mycket enklare för samtliga parter.

Jag hade i alla fall en väldigt intressant och trevlig kväll på Lash, och nästa gång är inte tröskeln för att ta mig dit igen alls lika hög.

onsdag 19 september 2007

Glutenfri tårta

En av tårtorna som jag gjorde under min födelsedagsvecka var gluten- och laktosfri. Det är egentligen väldigt enkelt, idag finns ju extremt mycket bra ersättningsprodukter, och det går att göra tårta utan behov av såna produkter.

Min tårta innehöll följande (uppifrån och ner)

Nonstop
Daim
Banan
Laktosfri grädde
Kolasås
Chokladmousse/fromage, gjord på vatten eller laktosfri mjölk
Marängbotten
Banan
Kolasås
Grädde
Chokladmousse/fromage
Marängbotten

Så här fin blev den!

Diofantos gåta

I en matematisk exempelsamling från 500-talet omnämns den grekiske matematikern Diofantos i ett av exemplen:
"Diofantos tillbragte en sjättedel av sitt liv i barndom, en tolftedel i ungdom och ytterligare en sjundedel som ungkarl. Fem år efter hans giftermål föddes en son, som dog fyra år före sin far, hälften så gammal som fadern slutligen blev." Hur gammal blev Diofantos?



Lösning:

Om man utgår från sonens ålder och sätter den som x, så är Diofantos ålder 2x.
Barndomen är (2/6)x år, ungdomen (2/12)x år och åren som ungkarl är (2/7)x till antal. Därefter gifte han sig, levde i 5 år, fick sonen som blev x år, och levde därefter ytterligare 4 år.

Diofantos ålder blir då så här: (2/6)x + (2/12)x + (2/7)x + 5 + x + 4 = 2x

För att snygga ihop det lite blir det så här:
(2/6)x + (2/12)x = (2/6)x + (1/6)x = (3/6)x = (1/2)x
5 + 4 = 9
(1/2)x + (2/7)x + 9 = x (reducerat med x på båda sidor)

Minsta gemensamma nämnare är 14.
(7/14)x + (4/14)x + 9 = x
(11/14)x + 9 = x

För att få bort (11/14) så multipliceras båda sidor med 14. Det ger:
11x + 126 = 14x

Reduceras det så ger det att 126 = 3x
x är då = 42, vilket är sonens ålder.

Diofantos ålder är 2x = 84.

Svar: Diofantos blev 84 år gammal.

Tråkig, dötrist... och tråkig... och... och... alldeles underbar

"Vad är väl en bal på slottet?" Ptja, den kan vara tråkig, den kan vara über, den kan vara överskattad, eller så är den helt fantastisk. Själv har jag inte varit på bal på slottet, men väl på seminarium i balsalen. Jag gick inte heller på min studentbal, däremot har jag varit på renässansbal! Det ni, det var nåt att berätta för barnbarnen det!



Jag och en kompis hyrde varsin klänning svindyrt i det rosa huset i Viken i Karlstad (tanten har närmare 10 000 olika dresser, alltifrån maskeradkläder för barn till klänningar och högtidsdräkter från många århundraden!!), min kompis såg ut som drottning Elizabeth med världens krage. Sen gick vi dit, det var i januari 2005, vi åt god mat och dansade knasiga danser. Det var värt alla pengar i världen, vilken upplevelse! Bara att ha klänningen på sig gjorde grejen. Min dress hade krinolin/underkjol, korsett, och så svandun längs ringningen och ärmsluten. Till det var det svart siden, och tusentals paljetter och broderier i rosa. Hur häftigt som helst.

Så mitt svar på vad en bal på slottet kan vara, är en fantastisk upplevelse!

Exostos

En exostos är en benutväxt. Exo = ut. I mitt fall satt den på insidan av vänster knä, 5 cm ovanför knäleden. Den ser ut som en hajtand, eller en stor kattklo, och är 2,5 x 0,5 cm. Den togs bort med en enkel operation, excision. Benbiten har jag kvar i en burk hemma. :)

Halt & lytt

Spännande att det trillar in en hel del googlingar till bloggen! Inte helt oväntat i och för sig, men ändå!

Någon har googlat "hoppa på kryckor" och i den frågan kan jag meddela att mina kryckor som jag fick låna av landstinget när jag opererade knät för snart ett år sedan, fortfarande står kvar och skräpar på mitt förrförra kontor...

Kryckor är fantastiskt bra på det sättet att de skapar en enorm sympati. Det är lite som att gå ut och gå med en hundvalp, eller att vara höggravid, kommer du hoppande på kryckor så börjar folk alltid att prata med dig, de undrar vad som hänt, de är hemskt hjälpsamma och det är helt enkelt otroligt praktiskt! Eller själva kryckhoppandet är faktiskt rätt jobbigt, men det ger bra sidoeffekter! Till exempel har man en ursäkt för att ta hissen, busschaufförerna sänker ingången åt en, en del tar inte ens betalt av en på bussen.

När jag hade opererat mitt knä i november, så ville min läkare släppa iväg mig utan kryckor. Jag sövdes ner halv 8 på morgonen, opererades en stund, vaknade halv 10, var pigg vid 12-tiden och gick därifrån vid 13-14 nånting. Då tyckte min läkare att jag kunde gå därifrån. Gå. På benet. Som jag precis opererat. Fan heller, tyckte jag. Jag krävde att få ett par kryckor. Det fick jag. Det tog mig en halvtimme att ta mig från entrén ut till bussen (jag åkte BUSS hem, och jag var dum nog att åka raka vägen till mitt kontor för att gå på möte!) och jag ville ställa mig och skrika eller sätta mig ner och gråta. Nu kunde jag ju knappast röra mig så istället stod jag och tjöt.

Hur som helst. Gå på kryckor suger. Men det är ganska roligt för uppmärksamheten. Se till att vaddera handtagen, annars får du skav. Det får du förvisso ändå.

lördag 8 september 2007

Lönenivå

"Hur mycket tjänar en skolassistent?"

Ja du, inte mycket. Eller det beror på vad man jämför med förstås. Jag har hört om en 19-åring som fick 14500 i ingångslön, men också om en i 40-årsåldern som tjänade runt 22000. Så någonstans däremellan verkar svaret vara. Intressant är att den lön jag fick när jag började bara låg 800 under en kollegas dåvarande lön, och då hade hon jobbat uppemot 10 år. Det beror alltså på tidigare erfarenhet samt ansvarsuppgifter, som vanligt.

Gå ur kyrkan

"Gick ur kyrkan"

När det gäller den frågan så kan jag meddela att jag gick ur kyrkan för snart 2 år sedan, och detta delvis för att jag inte är troende, delvis för att jag inte vill vara medlem i något som är exkluderande och inte erkänner alla människors lika värde och rättigheter, men delvis också av skatteskäl. Jag vill inte betala massa kyrkoskatt för något jag inte bryr mig om. Min begravning måste jag betala ändå.

Hur gör man när man går ur kyrkan? Gå in på Svenska kyrkans hemsida och hämta ner en blankett som du sedan fyller i och skriver på, och till sist skall du skicka den till den församling du är skriven i. Jag tror även att du kan ringa din församling och få en blankett skickad till dig av dem. För att du inte ska behöva betala skatt för nästa år så måste ditt utträde vara inkommet senast 31 oktober.

Böcker

"Vet inte vad jag ska läsa"

Det är självklart individuellt vad man gillar för böcker, men mitt förslag är Cecelia Aherns böcker. Hon skriver böcker som ger hennes svar på stora världsmysterier - som vart alla strumpor tar vägen i tvättmaskinen eller vart alla försvunna människor hamnar. Därför är dagens boktips "A place called here", och jag köpte den på Akademibokhandeln för runt 80:-. Just nu läser jag också "If you could see me now", och hon har även skrivit "Where rainbows end" och "PS, I love you" som är nästa plan.

Vad gör en åklagarsekreterare?

"Åklagarsekreterare?"

Så står det mycket riktigt på mitt anställningsbevis. Vad gör en åklagarsekreterare? Ptja, jag kan bara svara för mig själv, men efter vad jag gjort hittills så innebär jobbet att förbereda så mycket som möjligt innan ärenden hamnar hos åklagarna - "eftersom det är de som kostar pengar". Det innebär i praktiken att vi tar emot post från polisen, tingsrätten, andra myndigheter, osv, och därefter diarieför det i systemet (Riksåklagarens datasystem heter för övrigt Cåbra). Det kommer också in häktningshandlingar, beslagsprotokoll, och tusen andra små dokument. När det kommit in så bereder vi ärendena, samordnar dem om det redan finns öppnat ärenden på en person, ser till så att alla handlingar är färdigställda och lämnar det sedan till åklagaren. Vi expedierar också ärenden på olika sätt, fördelar ärenden, letar akter som skall till förhandling, skickar och tar emot kallelser. Dessutom har vi hand om vanliga kontorsgrejer, som reception, telefon, fax och kopiering, osv.

Nej, jag har ingen juridisk utbildning. Det är en rent administrativ tjänst, men jag håller med om att det låter fint. Personligen har jag planer på att plugga till jurist, men de flesta andra verkar inte ha såna planer. Vi är en blandad skara, där majoriteten är tanter på 60+, ett gäng runt 35 och sen några i 25-årsåldern. På vår kammare finns ca 15 åklagarsekreterare eller annan administrativ personal, det gör oss till en av landets största kamrar. Vi hanterar då ärenden för 35 åklagare. I Stockholm finns ett antal åklagarkammare, t.ex. Norrort, Söderort, Västerort, City, Södertörn, Ekobrottsmyndigheten, Korruption, osv. Sen finns det massor runt hela landet, en del små och en del större, och sen finns det lokala åklagare på vissa småorter.

Karriär

"Vad fan ska jag bli?"

Ja, den frågan är onekligen rätt svår för mig att svara på, med tanke på att jag inte ens har kommit på vad jag själv ska bli. Men så här.

Till att börja med. Gör en lista över 1. vad du tycker är roligt 2. vad du är bra på 3. om du har några drömmar eller specifika mål i livet. Sen tittar du på listan, tar bort de saker som eventuellt är helt orealistiska, och sen inser du att det är möjligt att genomföra resten! Det är inte alltid så jäkla svårt om man tror. Ibland tar det emot att satsa på något, men i slutändan är ändå jobbet det vi ska syssla med 40 timmar i veckan fram tills vi blir 65, och därför måste vi göra saker som vi verkligen trivs med. Det kan verka hopplöst när alla andra också utbildar sig inom media, men om man gör något som verkar mer lukrativt eller enklare att få jobb inom bara för att det är enklare, så kommer du inte göra ett bra jobb om du inte trivs och i slutändan blir man olycklig!

Om du tycker att mode är det roligaste du vet - då är det klart att du ska syssla med mode! Om du drömmer om att rädda apor i djungeln, då ska du rädda apor i djungeln. Det gäller bara att komma på hur du ska ta dig dit, och det är mycket enklare att hitta en väg om man har ett mål. Det finns alltid vägar dit man vill.

Okej, alla kanske inte kan bli popstjärnor, en del är tondöva osv, men då kanske det du ska pyssla med är att producera åt andra eller sitta i studion och ratta med knappar? Eller så kanske du är en jäkel på att spela trummor?

Sen tycker jag att det är otroligt viktigt att komma ihåg att man faktiskt inte måste bli något stort direkt! Hetsa dig inte in i något du inte vill, prova på saker och se hur det känns men det finns inget egenvärde i att plugga bara för pluggandets skull. Om du inte vet vad du vill ännu, vänta då och ta det senare! Det är bättre att vänta ett år längre, och då hamna precis rätt.

Dessutom går det alltid att ändra sig senare. Om du BÅDE vill hålla på med mode och rädda apor i djungeln, då kan du göra det ena några år och sedan göra det andra, eller så kan du pyssla med djungelmode och rädda apor på kvällarna?!

Visa häst på utställning

Jag börjar inse att det den här bloggen kommer bli, är svaret på alla frågor som leder till mina andra bloggar. Därför börjar jag helt enkelt med dagens fråga:


"Hur visar jag min häst på utställning?"

Förhoppningen med att visa upp hästen är ju att visa den från dess bästa sida. Då börjar egentligen själva visningen redan hemma på stallplan, dels genom många timmars övning och dels genom att se till att hästen ser så bra ut som möjligt när den kommer till utställningen.

Tvätta hästen väl. Om den har vita tecken eller vit man & svans, tvätta dem med vitschampo. Jag tycker personligen att Ekol-schampo är bäst, alternativt att tvätta med Yes men då får man tänka på att det verkligen tar bort allt fett. Vitschampo använder jag Martin&Carr&Day:s, dvs Canter/Gallop-serien, och jag använder samma pälsglans och man- & svansglans. En del tycker att håret blir för flygigt av det märket, men jag tycker att det är det bästa. En del använder barnolja i man och svans istället för pälsglans, det är en smaksak. Oljan gör manen tyngre, men å andra sidan blir det jobbigt att hantera. Dessutom kan en fluffig man ibland vara effektiv för att dölja vissa små brister.

Nåja. Om du har en shetlandsponny eller en annan ras med lång man så kan det vara en god idé att dela manen. Då görs det direkt efter tvättning, och efter det så sätter man i gummisnoddar i manen som håller den på plats. Olika personer gör olika, men jag föredrar att göra lösa flätor längst upp i manen, dvs bara 2-3 omtag och sen fast med snodden och inte fläta hela vägen. Reglerna säger att manen inte får vara vågig, så direkt när jag kommer till utställningsplatsen åker tofsarna ur och eventuella vågor borstas ur. Fläta gärna ihop luggen på kvällen innan, då blir den inte lika fluffig och det kan vara snyggare på ston som ska vara feminina att de inte har så stor och fluffig lugg - dock skall den gärna vara lång! Om hästen har kort man så skall den ryckas så den ser välvårdad ut, en handsbredd är standard. Det är också lämpligt att knoppa manen om nu hästen har kort man. Det är t.ex. standard på ridponnyer och halvblod. Andra raser gör det inte, t.ex. har welshar ofta "mellanlång" man och då är det bättre att låta den hänga.

Klipp skägget! Det avgör jättemycket om hästen har långa strån under hakan, det ser ovårdat ut och kan ge en sämre käklinje. Klipp därför försiktigt bort utstickande hår under hakan, men akta så att det inte blir hackigt. Samma sak gäller för öronen, klipp bort utstickande hår eller sånt som klumpat ihop sig.

När jag kommer till utställningsplatsen borstar jag av hästen, reder ut man och svans (som dock redan har mängder av pälsglans i sig) och sen återstår en massa putsande och framför allt en massa sprayande av pälsglans... Jag förbrukar stora mängder pälsglans, det kan aldrig bli för mycket pälsglans! Det är däremot inte okej att ha glitter i päls eller man & svans.

På mina shetlandsston använder jag nätta grimmor i samma färg som hästen, alternativt en vit grimma av bomullsband (köpt i Skottland, men rätt enkel att göra själv). Vilket som passar hästen är individuellt så det kan vara värt att prova. På en del hästar gör vitt att huvudet ser mindre ut, på andra har det motsatt effekt. Se till att ha ett långt och bra grimskaft till (jag använder ett snyggt hundkoppel).

Värm upp hästen väl innan! Det är mycket tråkigt att springa rakt ut från transporten och in i ringen för hästen får inte chansen att göra sitt bästa under de förutsättningarna. Spring dock inte så mycket att hästen tröttnar, lagom är bäst. Träna på att ställa upp som om ni står framför en domare. Då märker du snart på vilket humör hästen är, och då vet du hur du ska anpassa din visning efter det.

När du väl kommer in i ringen så går alla hästar i klassen först "på ring", dvs längs fyrkantsspåret. Jag har alltid ett spö med mig när jag visar, även om jag inte behöver det. Det går att förfina sina kommandon till hästen väldigt mycket med hjälp av ett spö, och då ser det snyggare ut i ringen.

Något väldigt viktigt att tänka på är att samma sekund som hästen går ut ur transporten så är det bedömning! Domare är inte blinda, de ser hästen även om de inte för sekunden står precis framför dem i ringen. En snygg häst lägger man märke till på långt avstånd, och lyckas man fånga domaren redan då så har man massor av gratis i ringen. När ni väl är i ringen måste du se till att hästen hela tiden gör sig så bra som möjligt. Den skall vara pigg och alert, skritta på bra, stå stilla när den ska det och ha öronen framåt så mycket som möjligt. När ni kommer in i ringen så gör domaren en allmän titt och får en första bild av kvaliteten på ringen och på alla specifika hästar. Redan här avgörs en stor del av intrycket!

Därefter plockar domaren in varje häst för sig en och en. Tänk på att även om det inte är din häst som är framme för din bedömning så kan domaren se din häst! När det är din tur så går du fram till domaren och ställer upp hästen. Om den har delad man så spelar det ingen roll vilken sida den står på, har den manen på en sida så ska man ställa upp med den manfria sidan mot domaren enligt traditionen, men det är naturligtvis bäst att ställa upp med hästens snyggaste sida mot domaren helt enkelt. Hästen skall stå med "öppen sida" mot domaren, vilket innebär att det benpar som är närmast domaren skall vara långt ifrån varandra, och det bortre benparet skall vara närmare varandra. På det sättet ser domaren alla ben, och hästen gör sig bäst på det sättet. Försök att inte få för långt mellan benen dock, det behöver t.ex. inte vara så långt mellan frambenens nivå för att det ska vara rätt. Det viktigaste är dock att hästen står still! Det finns inget egenvärde i att krångla med benuppställningen om hästen inte står stilla, det är bättre att koncentrera sig på att vara lugna. Om hästen står stilla och du känner den och vet att den är snäll (och det är en shetland) kan du sätta dig på huk framför, och sen vifta försiktigt med spöet bakom dig eller vid sidan för att få hästen att ta fram öronen. Det kan också gå med något som prasslar, eller en godis som luktar gott.



Ibland vill domaren titta på hästens tänder, för att se att den inte har över- eller underbett eller annat bettfel. För att undvika smittspridning så är det oftast du som visare som visar tänderna. Håll isär hästens läppar och visa domaren, det räcker.

När domaren är nöjd med er uppställning så skall ni skritta. Ta sikte mot en punkt och gå rakt mot den. Titta inte på hästen, då kommer ni inte att gå rakt! Gå sen rakt ifrån domaren, så långt banan räcker. Utnyttja alla metrar ni har! När ni skrittar så tittar domaren på hästens benställning och rörelsemekanik. När ni kommit längst bort på banan så säger domaren åt er att vända, och då vänder man alltid ifrån sig, åt höger. Gå samma raka väg tillbaka, rakt mot domaren - domaren kommer att flytta på sig så gå bara rakt på! Under skritten håller du tyglarna eller grimskaftet i båda händerna.

Sen när ni gått hela vägen tillbaka så vänder ni igen, och då säger domaren förmodligen till er att vända och trava. Stoppa över tygeländen i högerhanden så att du har hela grimskaftet/tygeln i ena handen. Trava sedan banan upp, vänd och trava tillbaka. När ni travar så kan det vara bra att låta tygeln vara lite "lång", dvs håll inte handen direkt under munnen utan en bit ifrån så att hästen får lite utrymme att röra sig. När jag visar shetland så håller jag handen nästan över hästens huvud eller hals och låter den röra sig fritt. Se till att trava på ordentligt, men försiktig så att inte hästen slår över i galopp.

När traven är klar så vill domaren ofta se hästen uppställd igen (om man lyssnar nog kan man ibland höra vad domaren ger hästen för kritik...), så då ställer du upp som första gången. Därefter skall domaren titta på övriga hästar i klassen. När domaren är nöjd - ta din sista chans att visa upp hästens trav och trava ut från banan (eller tillbaka till din plats)! Kanske har hästen inte riktigt visat sig från sin bästa sida, då kan du hoppas att domaren ser hästen fortfarande. När du sedan står och väntar på att de andra ska bli klara - se till att hästen står snyggt, ifall att domaren skulle titta åt ert håll!

Så snart alla hästar är klara skall allihop gå "på ring" igen, dvs skritta längs fyrkantsspåret. Ta chansen att visa upp hästens skritt igen! Oftast är poängen redan klara vid det här laget - men det händer att domaren ändrar i sista stund, så ta chansen! Domaren kommer sedan att rangera hela gruppen, dvs ställa dem i den ordning de hamnar i placeringslistan. Har du tur så hamnar du först - ibland gör man det inte. Går hästen sist så skall minen vara glad ändå, ibland kan man gå sist och ändå få toppenpoäng!

Sedan tittar domaren en sista gång, och till sist får var och en ställa upp framför domaren igen och då läser domaren upp sin kritik och hästens poäng. Har du haft turen att vinna klassen med tillräckliga poäng så kanske inte domaren läser upp poängen, utan då skall ni tillbaka igen för championatsklassen. Ibland går även 2:or vidare, beroende på reglerna och om domaren tror att den kan ha chans att t.ex. bli Reserv Best In Show.

Kom ihåg att det är samma häst du åker hem med som du hade när du kom! Har det inte gått bra så kanske hästen hade en dålig dag, eller så hade ni inte övat ordentligt - försök igen! Det kan alltid bli bättre!